Knyttens tid är först, Morgontiden

 

...när månen går ner och solen går upp.
De små finns i Gryning och Skymningslandet.

Här på Knyttens egna sidor får du lära känna Knytten.

På den här sidan så får du reda på hur Knytten lever, ser ut, vilka kläder de har och en hel del till. Vill du läsa Knytt-dikter så har du två sidor att välja på, å, å så det viktigaste, det gottaste - knytt-gottis.
 

Knytt 1

Knytt-dikter 1  |   Knytt-dikter 2   |   Knytt-gottis


 

Knyttkläder

Ett par vanliga kläder är ett par hängselbyxor. De sitter uppe med två remmar för annars skulle de lätt trilla av en rund knyttmage. Remmarna går i kors på ryggen och på så vis glider de inte av de små axlarna. Byxorna ser alldeles för stora ut men som Knyttar tänker: "Alltid beredd på något gott".
Knyttmagar blir alltid bollrunda när de ätit gott. Dessutom har hängselbyxorna påsydda påsfickor, med plats för många saker man behöver ha lätt till hands. Benen är som halvlånga shorts som går en bit ner men aldrig över knäna. Som en knytt kommenterade: "Då skulle de vara i vägen när man skall pila iväg fort!".

Knyttar har alltid sin egen logik som till en början ter sig bara lustig men vid närmare begrundan är det vår logik som är torftig. Till exempel som en Knytt sa en gång: "Vi har bara byxor när vi behöver fickor."
 

Knytt-mentalitet

"Skratta det är roligt det. Då guppar hela kroppen så man trillar omkull ibland. Då kan man hamna i en skratthög om man inte håller i sig. Vi håller i oss i varandra. Vi håller om magarna. Vi slår oss för knäna. Ändå skrattar vi och guppar så vi trillar. Men vad gör det. Det kittlar så gott i gräset. Då kan man ligga lyckligt skrattad på rygg, titta på molnen och vicka små figurer med stråna mellan tårna. Med händerna bakom huvudet kan man känna sig nöjd efter ett gott skratts arbete. Jaa, suck! Prutt!"

Man skall definitvt inte tro att deras värld är bara skutt och skratt. Tvärt om! Det dom vågar att leva i skutt och skratt vågar de lika mycket i gråt och tårar. Att stoppa en knytt som gråter går inte. Och en knytt gråter aldrig ensam - är en knytt olycklig är alla knyttar det. Jag tror att det är genom deras ohämmade sätt att släppa fram sina tårar som gör att de förblir ohämmat pigga på livet. För dem är sorg och tårar någonting naturligt och ofta en naturlig ingrediens i deras sagor.

Visdomsord från det äldsta knyttet:
 - "Tårar gör en bok vacker. De är som glittrande pärlor på en svart sida".

Knyttars smakrika liv

I knyttars värld är allt gott. Det är gott på alla möjliga sätt: Skvätt-, skutt-, sång-, smack-, sörpel-, hopp-, mys-, och mycket annat gott. Det som inte är gott finns inte i knyttars ögon - då är det inte för dem. Varför välja annat än godaste gott.

Att förstå deras värld av gott och smaker kan vara svårt. Men vi har motsvarigheter i upplevelser till deras värld. Vi kan fylla magen utan att vi egentligen känner oss nöjda. Och mat kan smaka godare än någonsin när någon har "lagt ner hela sin själ" i den. Faktum är att hela deras vokabulär är uppbyggt kring ord som beskriver smaker eller snarare smakupplevelser.
De till och med smakade på vad vi skulle kalla för energier. Det finaste en knytt kan ge är att dela "sin smak" med någon annan. Därför är det också naturligt att det bästa de vet är att ha knytt-kalas. Det vill säga att alla tar med sig någonting litet gott och bjuder på. Gärna lite överraskningsinslaget så man skall öppna det.

Här är Gammelknytts egna ord om knyttkalas:
 - "Det är alltid knyttkalas när vi samlas. Bara att få vara tillsammans är värt att fira. Det är gott med knyttkalas. Alla tar med sig något litet gott och bjuder på. De bjuder på sig själva. Någonting som de har lagt ner sig själva i. Man kan liksom se hur mycket gott det är från någon. Mår vi gott inuti, då mår alla andra gott. Och då delar vi det som är gott. Och så mycket gott det blir då! Knyttkalas är det bästa vi vet. Vi har sådana ofta. Det finns ingen ursäkt som är för liten.
Det finaste vi har, det har vi tillsammans. För det är när vi delar det finaste vi bär, som det blir så stort. När det blir kväller, så kan man se hur det lyser av putter och glädje i vart fönster. Det märks lång väg att vi har lite fest. Det är alltid fest när någon kommer på besök. En som kommer långväga ifrån har alltid spännande smaker att berätta. Vi tycker om att vara tillsammans. Det är faktiskt alltid lite fest hos oss. Är det inte lite fest så är det stor fest. Och har det varit fest, då sover vi av allt festande. Vi blir så proppfulla. Vi bubblar över. Sen kryper vi ihop. Då sover vi tillsammans."

Här får du läsa min favoritsaga ur "Kort & Gott om Knytt".

Legenden om Guds hjärta

- Det finns en saga om en sten som var så helig att i den fanns Guds hjärta. Den fanns i vår ägo sedan urminnes tider. Vi fick den som en gåva från himlen. Den var oss så helig att var och en som vidrörde dess svala yta fylldes av en kraft så stor att hjärtat ville sprängas.

Denna sten togs ifrån oss av en svart hand. Den fördes bort till ett fjärran land. Den blev för oss för evigt försvunnen. Nu finns den blott kvar i våra sagor.

Det sägs att en dag skall den stenen hittas av en kvinna av människors sort. Den skall återföras till dem som fick den som gåva från Gud.

Slut.

Det gotta är inte slut här, det har du inte ens kommit till för det hittar du på
Knytt-gottis. Medan du låter gottiset sjunka undan så kan du läsa lite av våra dikter. Det ger dig en inblick till i vår värld.

UPP