Moddan  

 

 

 

 

Mandane's Modesty Blaise
2/2 1996 - 25/9 2008

Stamtavla
Änglahund

Min envisa, egensinniga, lockiga, glada, nyfikna, kärleksfulla, underbara lilla Moddan. Hon har under hela sitt liv haft och visat en sådan livsglädje och en stor nyfikenhet och vaksamhet. Det är hon som alltid har upptäckt det som har hänt i periferin omkring oss allra först. Hon har varit skällig och talat om vad hon har tyckt om allt. Hon har vägrat att "ta order" utan har alltid varit en fri varelse. Det är först på gamla dagar som hon tyckt om att åka bil, innan dess så försökte hon till varje pris att ta sig ut så fort någon av dörrarna öppnades. Det har i och för sig gällt alla dörrar. Jag antar att hon har sett dörrar som ett hinder och ett stopp som ska övervinnas. Staket och grindar har varit till för att hon ska hoppa över eller om inte det går så krypa under.

Det låter som hon har varit en hemsk hund och visst har hon många gånger provat mitt tålamod till bristningsgränsen, men hon har alltid bara varit min hund och har visat det gång på gång. Hon har tyckt om att röra på sig under promenader men alltid haft koll på mig och hållit sig i min närhet. Hon har inte jagat men har talat om för de andra hundarna om det funnits något vilt i närheten... så de har kunnat jaga det???

Första gången jag träffade Moddan och tog upp henne ur valplådan så blev hon stel som en pinne - det sitter fastetsat i  mitt minne, jag har aldrig upplevt något sådant varken före eller efter det.
Jag talade om det för Pia (uppfödaren) som stod bredvid mig och hon tog Moddan och tittade på henne, sedan så satte hon ner henne i valplådan igen och efter en liten stund så tog vi upp henne och då var hon som vilken nyfiken valp som helst.

Jag köpte Moddan för att ha henne som avelstik. Pia hade parat Moddans mamma Maria med Mandane's Mr Freddie Mercury (jag minns inte nu vad han kallades) och några veckor efter parade jag min Twya med samma hanne. Tyvärr gick inte det något bra. Twy fick kejsarsnittas och av 7-8 valpar var det varav bara en levande, de andra var döda i olika stadier av förruttnelse. Det hade antagligen börjat cirka 5 dagar innan förlossningen sa veterinären utefter hur valparna såg ut. Den överlevande valpen dog cirka 16 timmar efter operationen, antagligen av likförgiftning trodde veterinären, och Twy mådde väldigt dåligt både efter operation och utan valp. Livmodern hade tagits bort samtidigt med operationen eftersom den var så dålig.
(Jag vill tillägga att veterinären inte kunde ge någon förklaring till vad som hade hänt. Han hade varit med om det en gång tidigare men visste inte varför sånt händer.)

Men jag stod utan avelstik och på den tiden hade jag planer på att ha min colliekennel igång. Pia hade fått en kull valpar efter den hanne som jag hade parat Twy med så jag tingade en av tikarna där och åkte sedan upp och tittade på henne, sedan följde min bror med och hämtade hem henne.

Men som sagt Moddan har hela tiden haft en stark egen vilja och att bli mamma till en kull valpar har inte intresserat henne. Hon har totalt vägrat att para sig. Det har inte spelat någon roll vilken hanne hon har träffat. Hon har alltid varit stolt och glad över hannens uppmärksamhet och uppvaktning men där har det också varit nog.

Dessutom så är mina tikar mycket viktigare än en kull valpar. Med Twys två sista misslyckade valpkullar och min rädsla att mista min tik bara för att jag vill vara uppfödare så skrotade jag alla planer om en fortsatt uppfödning. Jag har haft kvar mitt kennelnamn utifall att jag skulle ändra mig, eller en tjuvparning skulle hända - man ska ju aldrig säga aldrig...

Moddan är faktiskt den av mina hundar som är lite unik för det är hon som sammanlänkar de äldre med de nuvarande av mina hundar (skrivande stund 2008). Hon har levt tillsammans med de flesta av mina hundar!
Under hennes första levnadsår så fanns Deegie och Micki kvar i flocken. Deegie talade om för Moddan vad som gällde och de lite yngre Twy, Skrutten och Rain lekte vilt med henne. Det gick häftigt till i skogen och i skogen var vi dagligen och länge. Hade ofta matsäck med och njöt av naturen och friheten.

När de två gamla hade försvunnit till nästa dimension så flyttade vi till ett nytt ställe. Vår förstutrapp var cirka 1½ meter hög och den första tiden så tog Moddan för det mesta och hoppade ut från den - för det gick ju snabbare än att ta trappan ner.

Hon har alltid bara funnits omkring mig och gått bra tillsammans med alla mina hundar och mina vänners hundar. Moddan har aldrig varit stöddig men ändå inte gått med på att bli kränkt. Hon har liksom aldrig brytt sig så mycket om rangordning utan mer tagit situation för situation. Verkligen fångat dagen - carpe diem - levt i nuet. Ibland har jag tänkt att hon står längst ner i rangordning men ibland är det hon som har lett flocken och talat om vad som händer och de andra har följt henne. Men hon själv verkar inte ha brytt som om vilket.

När Twy och Rain gick bort med två veckors mellanrum så blev det ett stort tomrum efter dem. Ett år senare så dog även Skrutten. Moddan som var en bra kompis till dem hade även blivit en bra kamrat till Sally och de lekte mycket. Det var Moddan som tog hand om Sally när hon flyttade hem till oss som liten valp. Ritza och Greta har hon också gått bra tillsammans med även om de inte lekte mycket så levde de bra tillsammans. När Skrutten flyttade hem till oss så lekte både Moddan och Sally med honom då han var liten, men sedan tog han över Moddans plats som lekkamrat till Sally. Moddan var med ibland men bidrog mest med ivriga och glada tillrop då.

På äldre dagar så var det Moddan och Greta som hade sällskap på promenaderna. Moddan agerade lite som Gretas ledsagare eftersom Greta hade en så dålig syn den sista tiden. Så när Greta inte fanns hos oss längre så blev Moddan lite ensam under promenaderna.

Jag är så tacksam att jag har haft åren tillsammans med Moddan för hon har lärt mig så mycket.
Att acceptera och älska någon som vill leva i frihet och som visar en så stor livsglädje och nyfikenhet.
Att alla inte kan "tämjas" och gå med på att gå i ledband och ta emot vilka order som helst.
Med mycket mera...

Hon har alltid visat sin kärlek till mig och alltid bara funnits vid min sida. Hon har alltid velat vara i min närhet - där jag har suttit eller legat så har Moddan varit nära mig. Det spelar ingen roll om jag har varit glad eller ledsen så har hon delat känslorna med mig och funnits där.

Nej hon blev ingen avelstik eller utställningshund, lydnadshund eller någon brukshund. Hon har även vägrat att dra pulkan vilket de flesta andra av mina hundar har tyckt om att göra.
Men det är hon som alltid har funnits där för mig, varit lyhörd för mina känslor och inte bara det, det är hon som har varit lyhörd och visat vägen för andra väsen. När stortrollet velat ha kontakt med mig men jag inte har märkt det så har han påkallat Moddans uppmärksamhet och så har hon talat om att han har varit där. Hon har haft kontakt med andra naturväsen och även sett in i andra världar och dimensioner.

Kanske var det därför som hon har levt tillsammans med oss, för att lära oss om kärlek, förlåtelse, samhörighet, känslighet, lyhördhet och att lyssna till andra frekvenser och dimensioner?

Moddan började att få svårt att röra sig, haltade lite här och där, fick svampinfektion i en trampdyna som kom och gick och hölls i schack med salva. Starr, hörselnedsättning, ökad törst... ja kroppen åldrades till slut även på min Modda. Hon var 10 år när jag undrade när hon skulle börja lugna ner sig och bli lite vuxnare, men egentligen så vet jag att det kommer, jag borde ha njutit mer av att se min Modda springa och fara som bara hon kunde. För det visar ju livsglädje!

I september 2007 så blev Moddan ormbiten. Det var en sen fredagseftermiddag. Jag hade cortison hemma så det fick hon, jag fick antibiotika till henne också. Hon blev biten i ena framtassen som blev så svullen, det var därför jag upptäckte att hon hade blivit biten, där fanns också märken efter huggtänderna. Men hon blev inte ett dugg dålig utan tvärtom, hon blev glad, piggare och rörde sig mycket bättre! En blandning av cortison, antibiotika och ormgift???
Jag rådfrågade en vän till mig som är väldigt kunnig om ormar, om ormgiftet i lagom dos kan verka som uppåtjack och han medgav att så kunde det inverka!

Jag som hade tänkt ringa och beställa tid för avlivning för jag tyckte att hon var så dålig och hade så svårt att röra på sig. Och visst hon blev inte ung på nytt hon hade fortfarande lite ont och ett dåligt bakställ men hon fick en ny livslust.

Den höll i sig i ett år ungefär. Men med Greta borta så verkade livsglädjen ha försvunnit och det var mycket jobbigare att röra sig. Promenaderna fick ta den tid som hon tog på sig. Sally och Bobby ställde upp för sin gamla vän och visade för det mesta tålamod och väntade in henne tillsammans med mig.
Jag fick hjälpa till med bakdelen då hon ville upp i soffan eller sängen eller då vi skulle åka bil. Även i skogen då och då om det blev för brant där vi skulle gå fram.
Den sista tiden så hoppade hon upp med framdelen i soffan/sängen sedan så tittade hon på mig och hjälpte inte det så gnällde hon till så att hon fick min uppmärksamhet och då kom jag henne till hjälp med bakdelen. En smart dam som alltid fick sin vilja igenom.

Det svåra med en hund som sakta åldras är att veta när det är dags att ringa veterinären och beställa tid för den sista resan. Att ta det avgörande beslutet. Att kunna släppa iväg sin älskade vän till nästa dimension där hon kan få vara frisk igen.

Moddan somnade lugnt in i mina armar efter ett långt och innehållsrikt liv. En värdig dam som lämnar ett stort tomrum efter sig. Det känns ändå skönt att veta att hon nu kan röra sig fritt igen, precis vart hon vill, hur hon vill och när hon vill.

Bakgrundsfotot


Är taget av Per-Uno Fransson.
Det togs under en utflykt i juni 2004.