Gudinnans Rike

Gudinnans Rike
© A. E. Karlsson

Hon vaknade av att hon flämtade och stönade av längtan. Återigen hade hon drömt samma dröm. Att de var återförenade igen, att de båda kände sig hela, uppfyllda och sammanlänkade, för evigt - i all tid.

Hon kände att även Han längtade efter Henne, lika mycket som Hon längtade efter Honom. Längtan efter att vara tillsammans, att vara ett.
Vilket de egentligen borde ha varit, tillsammans, de borde inte ha varit åtskilda som de var nu. Det var egentligen en omöjlighet som hade inträffat. Det finns ingen tid, men ändå så känns tiden evig när man är i tiden.

Denna eviga längtan att få vara fri tillsammans med den man älskar, att få växa och utvidgas hur mycket som helst, det finns inget som hindrar, bara att flyta ut, att få närvara samtidigt som man vilar i varandra. Hon visste att den tillvaron snart var här igen, det kändes så starkt att allt skulle sammanföras igen, tiden var åter inne för ett samgående.

Nu är det dags att vakna igen tänkte hon, jag har bara slumrat en tid men nu ska allt återställas igen. Jag har längtat i min dröm tillbaka till föreningen, föreningen med Honom som gjorde de två ett igen. Föreningen i kärlek, den kärleken som ingen kunde hejda eller stoppa hur mycket de än hade försökt och fortfarande försökte gömma och stoppa.

Hennes energi vaknade upp mer och mer nu.

Det var dags att se sig omkring, hur stod det till med hennes plats i Universum. Den Gudinnliga energin behövdes verkligen, det fanns inte längre mycket balans kvar. Hmmm, hon hade då vaknat i sista stund. Det var dags att besöka sina barn, se hur det stod till bland dem, hon hade försummat dem och lämnat dem allt för ensamma, men nu skulle hon ställa allt till rätta igen. Hon skulle börja hos sina äldsta barn sina älskade naturväsen. Samtidigt kunde hon ju titta till hur det stod till med djuren och människorna, de kära skapelserna levde ju alla inom hennes energi.

Men varför kände hon sig så stel, och så kraftlös, det var som om hennes energi inte kunde nå fram överallt, som om hennes energiflöden inte fungerade ordentligt, var det stopp någonstans och vad kunde det i sådana fall bero på? Hon fick undersöka saken när hon tittade till alla sina barn.

Vad Gudinnan upptäckte var att det inte stod särskilt bra till, hon var fysiskt misshandlad och de små gudarna hade försökt att få makt över henne medan hon hade sovit.

Nåja den fysiska misshandel skulle hon ju kunna göra sig av med rätt enkelt, men det kanske skulle kosta ett högt pris i naturväsen, djur- och människooffer om hon genast började slänga av sig och återställa allt som skapargudarna hade gjort mot henne. De små gudarna som så gärna ville bli prisade och avgudade av alla - men speciellt av Källans egen skapelse, människorna, gudarna hade då inte legat på latsidan.
De små gudarna som hade förväxlat kärlek med makt och istället för att gemensamt göra alla universa till ett paradis av kärlek och samförstånd, utveckling och växande, det som skulle kunna vara en enda enhet i den villkorslösa kärlekens famn, hade istället blivit olika stridande tidsfrekvenser som inte samarbetade eller utvecklades. De hade istället börjat stagnera och en del hade redan börjat rämna. De varelser som var fångna i smågudarnas frekvenser var så styrda och hade ingen frihet alls.
Nu hade dessutom de små gudarna upptäckt faran och trodde att de skulle kunna rädda sin tid och sitt rike genom att ta kontroll över Gudinnans sista utpost. De hade dock förstått att det var den Gudinnliga kraften som skulle kunna rädda deras riken. Att den kraften var rörelse och skapande. Vilket fick till följd att de ville rädda sitt eget rike, inget samarbete här inte.

Så för att kunna få tillgång till den Gudinnliga energin så hade de skickat sina varelser till Jorden. De hade verkligen lagt ner energi på att få ta del av den Gudinnliga energin.
När de hade lyckats att slinka igenom en port ner till Henne, så hade de genast företagit tidsresor och då skapat religioner och ändrat i tiden och händelser.
De hade dessutom lagt ett nät mellan Henne själv och det kollektiva medvetandet. Utan den kontakten så var människorna verkligen avskurna från sina minnen och från varandra. Enskilda stackars individer istället för enade i kärlek och manlig och kvinnlig energi. Men ännu så hade ingen av de små gudarna lyckats tillskansa sig det mänskliga kollektiva medvetandet, men de hade verkligen försökt och försökte fortfarande.

Åhh mina små människobarn om ni bara visste hur stora ni egentligen är.
Vilka krafter ni förfogar över. Vilken förmåga ni har att skapa. Det är ju därför som de små gudarna har försökt att kontrollera er, de har skurit av er från era minnen och förmågor, från er fulla kapacitet, de har skapat religioner för att trycka ner er och för att själva få en port till mig. De älskar att vara dyrkade av er mina människobarn. Det är ju de som borde dyrka er. Men de har drabbats av kärlek till makten.

Djuren hjälper er så mycket de kan, men de är också illa behandlade. En del raser så förtryckta och nästan utrotade - en del raser är utrotade. Kära, det är mångfalden som vi behöver. Alla frekvenser behövs.

Mina älskade naturväsen de är förtryckta de med. De har varit tvungna att stänga portarna mellan dimensionerna nästan helt. Gudarna har lyckats tränga undan de som lever i min energi, de har tryckt ner och försökt att utrota även mina naturväsen. Kära små gudar, det är inte så klokt av er att göra så, eftersom de är skapelsens vagga så kan ni inte ta bort deras varande, ni kan inte radera deras sagor för då raderar ni samtidigt er egen bakgrund och historia.

Vad är det som har fått er att tro att ni kan leva utan era förfäder?
Har maktens berusning stigit er så åt huvudet så att ni inte ser sammanhangen längre?

Det går inte att leva med och i en enda energi, det har ni förstått, det behövs både Gudomlig och Gudinnlig energi. Men kära gudar ni kommer aldrig att kunna härska över den Gudinnliga energin, den går inte att härska över, det är den inte till för. Den är till för att förändra och skapa nytt, inte kan den låta sig stagnera och fångas in och bara användas i små doser till det som ni vill styra in den i. Ni kommer aldrig att klara av det.

Vad ni har att vänta er nu och som ni har att se fram emot är att samarbeta med mig, jag älskar er mina kära skapelser, kom tillbaka till mig och vi skapar åter tillsammans. Jag vet att ni kommer att protestera som små trotsiga barn, men gör det, för trots hör den Gudinnliga energin till. Så visst har ni mig fortfarande i er.

Nu måste jag hjälpa de Gudinnliga bärarna på Jorden att växa, och att på den här planeten skapa kärlek i jämvikt mellan den kvinnliga och den manliga energin igen. De Gudinnliga och de Gudomliga skapelserna ska få bli ett igen. Bara genom det så kommer de att kunna hjälpa Universums innevånare att åter komma i kontakt med det Gudinneliga, och genom dem så kommer tidslinjerna att räddas. Genom människorna så kommer alla varelser åter att bli helade, i människan kan alla frekvenser åter förenas till en helhet och ett samgående. Ett samgående i Källans villkorslösa kärlek.

Hennes uppvaknade var ett startskott till alla ärkeänglar att nu var det dags att hjälpa till, de hade väntat på det här länge nu. Nu var det dags att återställa balansen, att låta det mörka och ljusa förenas igen. Att låta allt bli den förening i kärlek som det var tänkt och planerat att vara. Den här gången skulle de lyckas, förra gången så hade de misslyckats och blivit splittrade, alla hade de sår att bära inom, sår som smärtade när de kom ner till ursprungsplanet, men de ville bli helade och förenade igen, och nu var tiden inne för det stora samgåendet.

De var redo att inkarnera hos Henne på Hennes planet som människor, för att ge Henne den energi och hjälp som Hon skulle behöva för att samgåendet skulle kunna lyckas. De visste alla att det skulle bli ett svårt uppdrag. Att vara inkarnerad var svårt, det skulle innebära en evig längtan bort till något de inte visste vad de längtade till. Att ständigt längta tillbaka till den villkorslösa kärleken. De skulle försöka att hitta och hjälpa varandra och att minnas sitt uppdrag tillsammans.

De visste att de skulle bli motarbetade från alla krafter som ville ha makten, genom att bli manipulerade själva och även deras närmaste omgivning. De som skulle bli deras nära och kära, deras vänner som skulle svika dem eller skada dem. Allt för att de inte skulle få kraft och energi till att hjälpa Henne. Förlåt alla dessa manipulerade människor som inte förstår vad som händer med dem.

Eftersom de inte skulle ha den kraft och kunskap som människorna egentligen bär så skulle de ha det svårt men det var inte omöjligt heller. Bara deras fysiska närvaro på planeten skulle hjälpa Henne. Om de inte mindes något annat så visste de att de ändå hjälpte henne bara genom att vara inkarnerade hos Henne.
Det var bara en del av dem själva som inkarnerade. De skulle inspirera, styra och hjälpa allt de kunde. Visst var det en arbetsam situation, men nödvändig.

Så de satte igång med sina planerade inkarnationer till Moder Jord.

Hur skulle människorna kunna få mer Gudinnlig energi?

Jo genom att de som lever inom den Moderliga energin hjälper dem. Det var farligt för dem, naturväsen klarar inte av faderlig energi i stora doser, de dör själva då och går tillbaka till sin Moders famn. Men det finns inget naturväsen som inte vill strida för den de älskar mest av alla, sin älskade Moder - deras Gudinna.

De hade stängt nästan alla portar, det hade de varit tvungna till när den faderliga energin var som störst, annars hade de själva gått under, och vilka skulle då ha tagit hand om Modern? Vilka skulle då ha stridit för Henne?

- "Jag ska låta inspirera de människor som är mottagliga för min energi så att de får kontakt med er, så att min energi kan spridas och så att ni kommer att återupprättas igen", sa Modern till alla naturväsen. Ni kommer att få kontakt med människorna igen. Ni kommer åter att samarbeta för Vår planets bästa. Den gamla indianska visdomen ska spridas återigen, de var förbundna med er och med mig, och det kommer människorna åter att bli."

Det var i sista stund, portarna mellan dimensionerna var nästan helt stängda som det var nu, men kanske att de åter kunde öppnas upp igen? De skulle göra vad de kunde för att återföreningen skulle bli av.

Så många människor som inte förstod varför de längtade härifrån, till något de inte visste vad det var. De visste inte vad de sökte efter, men de längtade hela tiden. Att hela tiden känna att de var på fel plats, att det som hände och skedde runt omkring dem var fel, att tankegångar var fel, men vad var det som var den rätta tankegången, vad var den rätta vägen?

Var det det här som var livet?

Fanns det verkligen ingen mening med det?

Varför var de de enda som inte kunde anpassa sig till hur samhället var inrättat?

De hade en dröm, men de kom inte ihåg den, det var som en o-drömd dröm, den gäckade dem hela tiden.

Människorna omkring dem förstod dem inte heller. Tankegångar och idéer som de framförde var inte från den här världen. Men de bodde ju här, de var människor de också, varför kändes allt så främmande då?

Varför kunde inte de vara som alla andra?
Varför kunde de inte inrätta sig i leden?
Varför protesterade de mot allt tvång?
Varför kändes religionerna som ett rep runt halsen?
Varför ifrågasatte de allt?

Det var svårt att leva som människa i trånga ramar. De klev hela tiden utanför dessa oskrivna och skrivna lagar som människorna var styrda under. Dessa lagar som egentligen var skrivna av små gudar som hade instiftat religioner som skulle styra människor. De där lagarna och förordningarna började att ifrågasättas. Varför var de skrivna?

Hur nedtryckta var inte människorna? Människorna hade nästintill gett bort sin fria vilja! Den fria viljan som är så viktig att man vördar och värnar, den ska inte ges bort, den ska man ta hand om och ansvara över. När man respekterar sin egen fria vilja så respekterar och vördar man andras fria vilja. Den fria viljan som är en Graal för den Gudomliga och den Gudinnliga energin. Det är den som skapar och utvidgar, och som kan göra det möjligt att förena den faderliga och den moderliga energin så att det blir en balans. En balans av skapande och visdom. En förening av ordning och förändring.

Några av dessa människor träffades, de mindes tillsammans vilken uppgift de hade här nere i ursprungsplanet, de försökte genomföra sina uppgifter, sprida sina kunskaper. De fick även kontakt med andra dimensioner, med naturväsen, och Moderns energi väcktes mer och mer inom dem. Det var svårt och de motarbetades hela tiden av gudarnas utsända. Men med en fri tanke, en fri vilja och mycket ifrågasättande så kunde de ta steg efter steg närmare ett samangående i kärlekens makt.

Det fanns några människor som hittade till naturväsens portar, som fick kontakt med troll, knytt, tomtar, älvor, alver, kentaurer, fauner och alla andra som levde i Moderns alla dimensioner. Det hade funnits berättelser och sagor om dessa väsen och varelser, sagor som ingen hade kunnat radera. Visst de var omvandlade till nästan oigenkännlighet, men kärnan fanns kvar, sagorna började att skrivas om, och att spridas till fler och fler människor.

Människorna började att längta efter kontakten med Moderns minsta varelser. Fler och fler människor fick kontakt med naturväsen.
Naturväsena i sin tur började att få sin välförtjänta upprättelse, och de arbetade alla för att sprida den Gudinnliga energin till alla.

Vad alla ville var att bli bekräftade, för genom bekräftelsen så fick de finnas, och då blev de än mer levande i människornas dimension. Portarna började så smått att öppnas igen.

Men de små gudarna såg vad som hände, de bevakade svartsjukt Moderns innevånare. De gjorde allt för att stoppa den påbörjade föreningen, den föreningen som de hade gjort allt för att bryta och stoppa, så att de själva skulle ha makten och kunna besluta och bestämma över energierna. Men den här energin var svår att bemästra. Den var så oberäknelig. När de trodde att de hade den under kontroll så bytte den genast frekvens och "pluppade" upp någon annan stans. De gjorde allt för att stoppa den från att spridas till andra frekvenser.

Kunde inte deras egen tidsfrekvens kontrollera den så skulle ingen annan frekvens kunna få kontroll eller information av den. Vilket medförde krig och förstörelse tidsfrekvenser emellan. Vilket även gav återverkningar på ursprungsplaneten, Moderns egen planet. Men nu kunde inget längre stoppa Moderns energi.

Den Gudinnliga energin spreds längre och längre ut i universum. Den förenade fler och fler tidsfrekvenser. Mörka, ljusa och grå tidsfrekvenser började att gå samman igen för att verka i den villkorslösa kärleken, i Kärlekens Källas namn. Den Kvinnliga och den Manliga energin i sin underbaraste förening, den ursprungliga kraften, den som hade skapat allt och inget.

En del människor vaknade upp mer än andra, de insåg sin kapacitet, de lärde andra människor hur de kunde ta och få kontroll över sig själva. Du har din kontroll inom dig. Du får kontakt med dig själv inom dig. Du har kärleken inom dig. Du är en del av den Gudomliga och Gudinnliga energin. Gå inom dig och få kontakt med den. Öppna dig för den Moderliga energin. Låt Henne fylla dig. Låt hennes barn i Hennes Riken, få kontakt med varandra igen. Det finns så mycket kunskap som vi kan ge till varandra. Att få kontakt med varandra igen.

Öppna upp din Hjärtblomma.
Låt kärleken fylla dig
låt blomman i ditt hjärta blomma.
Den kommer att sträcka sig
till andra hjärtblommor.

Din blomma kommer att hjälpa andra
att öppna sina stängda hjärtblommor.

Genom kärleken som flödar
genom din kropp
kommer du att tappa allt
som stänger dig inne,
allt som hindrar dig
från att tänka fritt.
Du kommer att kunna tänka
skapande tankar igen.

Dina vingar
kommer att vecklas ut.

Du kommer äntligen att få
kontakt med dig själv igen.
Din själ och dina tankar
kommer att flyga.
De flyger genom dimensioner
för att hela.
För att i kärleken
förena sig själva igen.

När Moderns kärleksblommor finns över hela universum så kommer alla att vara förenade i kärleken igen. Då kommer vi gemensamt att kunna skapa i alla tider, i alla frekvenser.

Vi kommer att lyckas,
för kärleken vinner alltid.
Det enda som finns är föreningen
i kärlek.

UPP