Luftens funktion

Då vi var vid Anunds hög så träffade vi på naturväsena vid ormbunkarna. Jag gick nedför en spiraltrappa och fick åka på en luftfärd genom olika tunnlar tillsammans med naturväsen. Det kommer ni antagligen ihåg att jag berättade, eller?
Jenny undrade över eldväsen när vi satt vid Tibble labyrinten, vilken uppgift de hade, att de borde samverka på något vis och vi spånade lite om det.

Ja så händer det, som jag egentligen borde känna igen nu för tiden och vänja mig lite vid - men aldrig gör :)
Svaret kommer till mig!!!

Dagen efter besöket i Västerås så låg jag på mitt berg och läste en bok. När jag inte orkade läsa mer så lade jag boken ifrån mig och bara låg där och hade det skönt i värmen. Då kom minnet från gårdagen till mig och jag var vid ormbunkarna igen och mindes hur det var att åka tunnel. Jag tänkte att det inte borde vara några problem att gå ner igen trots att jag nu var många mil bort. Det var det inte heller, det gick lätt att gå ner för spiraltrappan.
Den här gången så åkte vi en kort bit genom en tunnel och när vi kom ut ur tunneln så stod vi vid ett stup - det var långt ner till marken och lodrät bergsvägg.

Jag visste att vi hade åkt på luften genom tunnlarna - det visste jag sedan gårdagens färd. Så nu "sa de till mig" att kliva rakt ut i luften vid stupet och det gjorde jag. Det var som att gå på luft-trappsteg, för varje steg så såg jag nästa steg som hård luft/packad luft men genomskinlig, precis lika fast att gå på som vilken "vanlig" trapp som helst.

När vi hade gått ner, och liksom utåt i luften, några trappsteg så kunde jag åka/flyga med i luften. Jag såg luftens konsistens, hur den var formad som vågor som lekfullt gick i varandra. Det är som vattenvågor i en sjö ungefär, fast mycket mycket porösare och det rör sig hela tiden. Luften leker fram och jag blev glad att få glida med. Lekfullt.

Sedan så kom vi till några vindkraftverk. De här lekfulla vågorna slogs sönder av vingarna och det blev "hål" bakom vindkraftverket. De slås alltså sönder ända ner till marken! Luften gör allt för att försöka hålla ihop sig men det gick inte bakom vingarna. Sedan kom det flera vindkraftverk som stod rätt nära varandra vilket medförde att hålen utan luftvågor blev mycket stora.

Per-Uno har berättat om det här så jag förstår vad som menas med död luft - det finns ingen luft alls. Det är ett hål helt enkelt.

Luftens "uppgift" är att skydda Moder Jord genom att hålla kvar hennes energi men det kan den inte göra vid de här hålen. Det innebär att Moder Jord läcker (som bara den) bakom vindkraftverken. Den här energin kommer ut i universum där den inte ska vara, den ska vara kvar på Jorden.

Sedan så åkte vi högre upp, ovanför molnen och då såg man de här hålen väldigt väl, hon läcker som bara den. Frågan är om det går att mäta på något vis så att man verkligen kan påvisa vad som händer. Jag menar så att människor förstår vad som händer och sker vid de här vindkraftverken. Och dessutom tror på fakta från mätningarna.

Nu såg jag även energilinjerna som jag var med om att rensa. Jag ritade upp för Jenny hur jag fick till mig att de ser ut.
Vad naturväsen behöver hjälp med är att få upp energistrålarna högt upp och på fler ställen, och jag föreslog kyrktorn, slottstorn om de kunde lägga om energin till dessa. De kunde fritt använda det de hittade för sådana ändamål sa jag till dem. Även om det gick att använda masterna till en sådan sak så att energin inte blev förstörd av masten, så var det bara att ta för sig för dem. När det gäller masterna så har jag ingen aning, men en hel del kyrkor och slottstorn användes direkt. Jag såg hur de började stråla vid de kyrkor som jag visade på över östgötaslätten. Även hur energierna från berg och högar samverkar syntes där jag låg och seglade högt upp över molnen - helt underbart att kunna ligga där och hålla koll.

Sedan så steg vi högre och högre upp och då följde vi med dessa energistrålar upp i atmosfären. De smalnar av och blir spetsiga. Här upp så finns inte luften längre utan nu är det utan motstånd eller hur jag nu ska förklara det.
Varje energispets förenas med en energispets från en annan planet. Ett energiutbyte. Kopplingen genomförs av eldväsen från solen. Det var fullt av eldväsen som jobbade och jobbade med kopplingarna så att de satt ihop.
Så där kom svaret till Jenny när det gäller eldväsen :)

När en film från Universal startar så visas jordklotet med en massa olikfärgade strålar som strålar ut från jorden - har ni sett den? Det är åt det hållet som det faktiskt ser ut!!!

Men nu finns det ett problem eller flera rättare sagt. För Moder Jords "energipelare" är stoppade här och var, så det finns inte tillräckligt av dem. Alla planeters energispetsar når inte till en energispets från Moder Jord - så där kan ingen koppling ske och alltså inget utbyte. Energiutbytet mellan planeterna är väldigt viktigt för balansen i vårt solsystem, och för planeternas välmående.

Nästa problem är hålen bakom vindkraftverken som syns som små fläckar även häruppe ifrån. Fel energi kommer ut hit från Jorden. Samt då att det saknas energispetsar att koppla ihop alla spetsar med.

Alltså alla väsen jobbar som bara den med det här - och vi människor bara förstör. Jag förstår att alla väsen tycker att vi är knäppa som bara den.

Nu när jag har sett hur lite av energiutbytet sker och hur stort och viktigt det egentligen är - något som jag inte har förstått särskilt mycket av tidigare - så känns det så viktigt att föra ut kunskapen till andra. Tyvärr är det inte många som kommer att tro på det jag har skrivit och att jag verkligen har upplevt det. Hur skulle jag kunna bevisa att det verkligen är sant och att det är på det här viset som det hänger ihop?

Så nu förstår du varför din Skype inte fungerar, du ska inte få reda på den här sanningen Per-Uno!
Ska bli intressant att se om du får den att fungera när du har läst det här för då har vi kommit runt problemet med information om det som inte ska spridas.
Hjärnan kan inte ta emot inte - det ordet finns inte hi hi hi.

/Bettan

 


Jennys molnbild är bakgrund.