© M. Kvist "Vision av Maria"

Skyddsänglar

Text ur Vita Vingar Nr: 15-16 1998 © M. Kvist/Maria


 

Det är så vi räddar

Det Maria säger är att Hon är fysiskt närvarande. Bara för att jag kanske inte kan se eller känna men ändå förnimma en närvaro betyder inte att en andlig varelse är icke-fysisk. Det är ur vår synvinkel sett som de är genomskinliga eteriska. Det gör att vi tror att de inte har fysiska kroppar.

Jag är fysisk här
något du inte riktigt förstår
Ju mer du släpper in mig
Ju närmare jag får finnas dig
Desto tydligare blir min beröring

När du känner lugnet och stillheten
befinner jag mig i ditt fält
När du känner min närvaro
befinner du dig i mitt fält

Du måste be mig komma
Du måste be mig vara nära
Då kan jag beröra dig
Det är så vi hjälper
Det är så vi räddar

Du måste be oss
för att vi skall kunna ingripa
Be, och vi kan
Be, och vi ingriper

 

Dimensionerna försvinner

När Maria kommer in i mitt fält, suddas dimensionerna ut. Det är många gånger jag har känt Maria mer eller mindre fysiskt. Vår närhet gör att dimensionerna försvinner och jag känner Hennes beröring.
Ur deras synvinkel sett så är de fysiska. De har också fysiska föremål och lever i en fysisk omgivning. Ju högre upp de kommer ifrån, ju lättare är materian att forma med tanken. Man har förstått hur materia är skapad av tanke, från begynnelsen. Här kan vi påverka i mycket liten grad. Oavsett nivå eller plan som en varelse befinner sig på, så uppfattar den sitt eget plan som fysiskt. Det är fysiskt, även om det har annorlunda egenskaper mot vad det har på det här planet.



 

Integritetsgräns

Vi har en naturlig fysisk integritetsgräns med vår kropp och våra kläder. I deras värld går vår integritetsgräns vid vår strålningssfär, vårt fält. De får inte gå in, interferera med oss om vi inte ber dem om det.

Det är precis som Hon säger "Du måste be mig komma. Du måste be mig vara nära. Då kan jag beröra dig". Och Hon berör mig fysiskt. Hon vidrör mig. "Det är så vi hjälper, det är så vi räddar".
För att en ängel ska kunna ingripa vid en olycka måste jag ha bett dem om hjälp. Det kan ske på ett ögonblick. Jag måste kapitulera. Jag måste stå inför faktum som t.ex. att nu smäller min bil. Jag kan inte göra någonting mer. I det faktum när man konstaterar, ligger ofta en bön om hjälp. Och då kan de gå in och ingripa. Vi måste släppa in dem, vi måste släppa vår tro att vi står ensamma.

Tankens ensamhetsgräns

Vår tro att vi står ensamma i världen och måste klara oss själva gör att vi stöter bort alla som är villiga att hjälpa. Om jag bara med en tanke öppnar: "Vad ska jag göra nu? När jag accepterar min för stunden oförmåga jag har kan en räddande ängel dyka upp. Vad det handlar om är att man måste ge upp för att få in något som är större bortom sina egna tankar.

En avliden släkting kan komma för att rädda någons liv. Det är för att de har lätt för att komma in. Vi har redan förvalt våra tankar så att dyker tanken om min mormor upp i mitt sinne, så tar jag Henne till mitt hjärta. Hon brydde sig om mig. Vi kan ha samma relation till änglar, i grundtanken. Då kommer de, precis på samma nära påtagliga fysiska sätt. Med samma värme också.
 


 


Illustration © M. Kvist, Jag tvättar



 

Räddare i nöden

Vi hela tiden har eller tror oss ha kontroll över vårt liv. Bara tron att vi har kontrollen över vårt liv, eller måste ha kontrollen över vårt liv gör att de inte kan ingripa annat än i ögonblicket precis innan en dödsolycka är på väg att hända. Då när vi tappar greppet kommer de omedelbart. Insikterna fick jag när jag ställde följande fråga:

Varför ingriper ni vid olyckor?
Varför kommer ni inte långt före och varnar eller visar vägen?

KAN vi ingriper vi
Får vi ingriper vi
Det är du som ger oss svar på vår fråga

IBLAND krävs det att du står öga mot öga med döden
För att du skall släppa kontrollen
När du hör dig ropa:
"Allt är förlorat"
Hör vi dig ropa:
"Jag kan inget mer"
"Jag lämnar över mig"
"Villkorslöst"

VÅR väntan är över
I våra vingar är ditt liv
Säkert

Deras huvudsyfte är inte att rädda vårt liv. Det är inte säkert att de kan göra, att de ska göra det eller att de får göra det. Men att komma oss nära, den räddningen, den kan de alltid komma med.

Tillåts de finnas mer i vårt liv, att komma oss närmare kan det påverka utgången vid en eventuell olycka. Det kan göra att den aldrig sker, vi vet oftast inte om att vi blir räddade. Därför har vi alltid orsak att tacka vår skyddsängel. Det är allt det vi inte ser som skyddsängeln gör mest för oss. Det är allt det vi aldrig hört, som Hon har sagt mest. Det är allt det vi inte kunnat känna som Hon berört oss mest.

Det är inte jag som går omkring och väntar på varför de inte kommer
det är de som väntar på mig.
 

UPP